Tisdag morgon

Dags att åter komma igång på allvar efter helgerna. Även om det varit riktigt fina helger och supertrevligt med familj och andra goda vänner så är det skönt att sitta bakom skrivbordet igen. ”Att göra listan” är lång så det är bara att sätta fart. Jag jobbar så gott som alltid med en ”Att göra lista” för att kunna fokusera och prioritera men även för att när dagen är slut kunna se allt som gjorts under dagen

”Du kan om du bara vill”

Rubriken är ett citat från min mamma till mig medans jag gick i grundskolan. Även om jag tolkat det fel så har det spelat en stor roll för mig i många sittuationer

Rubriken är ett citat från min mamma till mig medans jag gick i grundskolan. Vi har pratat om det några gånger nu i vuxen ålder och hon menar lite förmanande att jag tolkat henne fel. Hon menade egentligen att jag i princip inte skulle skylla på att jag inte kan för att göra saker. För egen del har jag de senaste kanske 30 åren använt det till att mentalt bygga upp en känsla och vilja att kunna klara av även de svåraste utmaningarna och faktiskt vara lite styrd att vilja prova nytt och utmana befintliga tankar och strukturer. Jag vet att detta även präglats av idrottslivets tävlings grund i att bli bättre än andra och därmed inte göra som andra. Det kommer även ifrån de många mentala coacher som jag stött på genom åren i olika föreläsningar jag gått på och även samarrangerat event med och då framförallt inom Nordea när jag var ansvarig för personalens friskvårds förening i Stockholm i många år.

Jag är så nöjd över har det präglat mig och visst kan jag hålla med mamma att det även skapat en drivkraft som kanske inte alltid varit så nyttig för mig själv och mina nära när jag så gott som alltid svarat ja på om det går att lösa eller om jag kan ta på mig ett nytt uppdrag. Men för egen del så betyder det även att jag när det är svårt och rejält utmanande brukar tänka att det skall bli så himla roligt att när det är klart kunna se tillbaka på hur det löste sig.

När man har haft förmånen att dels göra karriär inom flera områden och med det stött på så många fantastiska människor jag lärt mig mycket av så är det så roligt när man märker att en det många gånger blir nya aha upplevelser och nya lärdomar när innehåll i nya uppdrag korsar tidigare erfarenheter. Jag tycker att jag just nu får såna aha upplevelser och iver att vilja ta tag i saker rätt ofta i dagsläget. En sån härlig upplevelse fick jag tex. häromdagen när jag pratade med två härliga och engagerade personer i projektet ”make a move”. Det handlar helt enkelt om att skapa möjligheter och incitament att röra sig mer för en bättre folkhälsa. Det är ett helt underbart projekt som jag snarare ser som samhällsförändring mer än bara ett projekt för folkhälsa. Genom att motivera personalen på våra förskolor i Lidköping att låta barnen göra det man egentligen alltid gjort tidigare dvs förenklat, klättra, skutta, hoppa och trilla så växer man både i motoriken men även i självkänslan att ” Jag kan allting om jag bara vill”………. I Lidköping utvecklar vi nu detta inte bara på förskolor utan i samhället med utegym och ett helt stort område ( Summer move) där det finns fullt av aktivitets prylar för alla åldrar. Vi ( kommunen) har även tagit över driften på en stadsnära lantgård där det finns både djur, hinderbanor och annan stimulans för fysisk rörelse. Detta ”projekt” som Västra Götalandsregionen, SISU och Lidköpings kommun startat upp gemensamt kommer att förflytta Lidköping även fysiskt och mentalt för oss som bor där och besökare. Jag hade förmånen att för två år sedan vara med och starta upp detta genom att hålla ett anförande. Så roligt att följa och se hur det nu utvecklas.

Nu…

Efter flera års uppehåll har jag äntligen tagit steget att starta upp min hemsida och blogg igen. Det känns som att återse en gammal vän som jag saknat. Under de år som gått har jag ofta känt ett tomrum, en saknad efter att inte kunna skriva av mig om tankar och händelser som påverkat mig.

Efter flera års uppehåll har jag äntligen tagit steget att starta upp min hemsida och blogg igen. Det känns som att återse en gammal vän som jag saknat. Under de år som gått har jag ofta känt ett tomrum, en saknad efter att inte kunna skriva av mig om tankar och händelser som påverkat mig.

Att skriva har alltid varit ett sätt för mig att bearbeta, reflektera och förstå världen omkring mig. Det är en plats där jag kan vara ärlig mot mig själv och där mina tankar får ta form. Det känns befriande och inspirerande att återigen få den möjligheten.

Denna gång har jag bestämt mig för att utmana mig själv ännu mer. Jag vill bli mer personlig, mer äkta och låta mina läsare få en djupare inblick i vem jag är. Det är en skrämmande tanke, men också en spännande utmaning.

Så här är jag, redo att ta mig an denna nya resa med öppet hjärta och öppet sinne. Jag hoppas ni vill följa med mig på denna resa, och jag ser fram emot att dela med mig av tankar, berättelser och insikter.