Under många år har jag lyssnat på en samhällsdebatt som nästan alltid börjar på samma sätt.
Vi blir allt äldre. Därför väntar stora problem.
Sedan följer resonemang om personalbrist, ökade kostnader och hur allt fler i arbetsför ålder ska försörja och ta hand om allt fler äldre.
Jag tycker att det är märkligt att nästan hela debatten utgår från samma perspektiv.
Visst förändras befolkningens ålderssammansättning. Det är ett faktum. Men varför utgår vi nästan alltid från att det i första hand är ett problem?
Jag ser något helt annat.
Att vi lever allt längre är en av mänsklighetens största framgångar. Det är resultatet av forskning, medicinska framsteg, bättre levnadsvanor och en sjukvård som utvecklats under lång tid.
För bara några generationer sedan dog många långt innan pensionen. Idag får allt fler möjlighet att leva långa, aktiva och innehållsrika liv.
Det är inte ett misslyckande.
Det är en framgång.
Vi lever dessutom inte bara längre.
Vi lever friskare längre.
Förr innebar hög ålder ofta många år med sjukdom, begränsningar och ett stort beroende av andra. Idag kan en ny höft, ett nytt knä, bättre läkemedel, modern kirurgi, rehabilitering och förebyggande vård göra att människor kan fortsätta leva aktiva och självständiga liv långt upp i åldrarna.
Dagens äldre är inte gårdagens äldre.
Därför tycker jag att det är fel att planera morgondagen utifrån gårdagens bild av vad det innebär att bli gammal.
Jag upplever ibland att debatten präglas av ett slags följa John. Politiker, myndigheter, SKR, media och många andra utgår från samma slutsats: att den demografiska utvecklingen främst innebär ett snabbt växande vård- och omsorgsbehov och att lösningen därför är att ännu fler människor ska arbeta inom vård och omsorg.
Jag delar inte den slutsatsen.
Jag är inte naiv. Jag vet att vi redan idag har utmaningar inom både vård och äldreomsorg, och jag är övertygad om att vi också kommer att möta nya utmaningar i framtiden.
Men till skillnad från den ofta negativa debatten vill jag börja i en annan ände. Jag vill att vi börjar se äldre som den resurs de faktiskt är. När vi gör det förändras också vilka lösningar vi söker. Då handlar det inte bara om hur vi ska ta hand om fler människor, utan också om hur fler människor kan fortsätta leva friska, självständiga och aktiva liv och bidra med sin erfarenhet, kunskap och sitt engagemang.
Jag tror att vi återigen underskattar människans förmåga att utveckla samhället. Teknik, forskning, artificiell intelligens, medicinska genombrott och nya arbetssätt kommer att förändra framtidens vård och omsorg, precis som de förändrat nästan allt annat i vårt samhälle.
Jag ser inte i första hand ett växande vårdbehov.
Jag ser en sjukvård som fortsätter att utvecklas. Från att framför allt behandla sjukdom när den redan uppstått till att i allt större utsträckning förebygga ohälsa, upptäcka sjukdom tidigare och ge människor möjlighet att behålla sin hälsa långt upp i åldrarna.
Tillsammans med medicinska framsteg, bättre läkemedel, modern rehabilitering och ny teknik innebär det att allt fler kan leva aktiva, självständiga och innehållsrika liv betydligt längre än tidigare generationer.
Det betyder inte att vård och omsorg inte kommer att behövas. Men det betyder att framtiden inte kan planeras som om utvecklingen skulle stanna av. Precis som tidigare generationer löste sin tids utmaningar kommer även vi att utveckla nya lösningar för framtidens behov.
Vi har vant oss vid att mäta ett längre liv i ökade kostnader. Jag tycker att det är dags att börja mäta det i ökade möjligheter.
Framför allt tror jag att vi måste börja se äldre på ett annat sätt.
Jag ser människor med erfarenhet, kunskap och engagemang. Människor som hjälper sina barn och barnbarn, engagerar sig ideellt, fortsätter arbeta, startar företag och bidrar till samhället på många olika sätt.
För mig är den demografiska utvecklingen därför inte i första hand ett problem.
Den är också en av samhällets största möjligheter.
Politikens uppgift är inte att beskriva varför framtiden blir svår.
Politikens uppgift är att skapa förutsättningar för att människor kan fortsätta leva friska, självständiga och aktiva liv så länge som möjligt och ta tillvara den enorma resurs som äldre människor faktiskt är.
Då blir ett längre liv inte en belastning.
Då blir ett längre liv en tillgång, både för den enskilda människan och för hela samhället.