I dag deltog jag i en poddinspelning av Compassens podd Sinnessnack tillsammans med Carina Örgård (V). Samtalet leddes av Ida och Sofie från Ångestpodden och handlade om ungas psykiska hälsa, BUP och hur samhället bättre kan stödja barn och familjer.
Compassen är en förening med drygt 3 000 medlemmar som arbetar för att öka medvetenheten om psykisk hälsa, bryta stigma och stärka inflytandet för alla som berörs. Genom utbildningar, möten, aktiviteter och opinionsbildning vill Compassen skapa en mer öppen dialog och en ljusare framtid för barn, unga och familjer.
Utgångspunkten för poddinspelningen var Compassens omfattande kartläggning av samtliga kommuner i Skaraborg. Där har man undersökt hur barn och föräldrar upplever sin vardag och hur de ser på det stöd samhället erbjuder i dag. Det är ett viktigt underlag som förtjänar att tas på största allvar.
Jag vill börja med att rikta ett stort tack till Compassen för initiativet. Vi behöver fler samtal där politiken möter dem som varje dag möter barn, unga och familjer. Förändring börjar ofta med att någon vågar beskriva verkligheten som den faktiskt ser ut.
Samtidigt blev det tydligt under samtalet att vi politiker ser väldigt olika på varför den psykiska ohälsan ökar och hur utvecklingen ska vändas.
Carina Örgård menade att marknaden har förstört både skolan och stödet till barn och unga med psykisk ohälsa. Där är vi långt ifrån varandra.
Jag tror inte att vi hjälper en enda familj genom att försöka hitta en syndabock. Problemen är betydligt mer komplexa än så. De har vuxit fram under många år och handlar om allt från skolans förutsättningar och sociala medier till bristande samverkan mellan olika samhällsaktörer. Om vi låser fast oss vid en enda förklaring riskerar vi också att missa många av lösningarna.
En annan tydlig skiljelinje handlade om de kommande UPH-enheterna. Carina menade att problemen hänger samman med att Liberalerna, Moderaterna och Kristdemokraterna fått igenom beslutet om vårdval inom BUP.
Jag invände mot det resonemanget.
Vårdvalet beslutades först under den senare delen av mandatperioden och har ännu inte trätt i kraft. Det kan därför inte användas som förklaring till de brister som funnits under flera år. Den styrande majoriteten behöver också ta ansvar för resultaten under den mandatperiod då den haft ansvaret för barn- och ungdomspsykiatrin.
För mig handlar vårdvalet inte om ideologi. Det handlar om att korta köerna, använda all tillgänglig kompetens och ge fler barn möjlighet att få hjälp i tid. Regionen ska även fortsättningsvis finansiera vården, ställa höga kvalitetskrav och följa upp resultaten. Skillnaden är att fler utförare kan bidra till att barn slipper vänta.
Men den viktigaste diskussionen är egentligen ännu större än så.
Vi kommer inte att lösa den psykiska ohälsan enbart genom fler behandlingsplatser eller fler utredningar. Om allt fler barn behöver BUP måste vi också fråga oss varför.
Hur bygger vi ett samhälle där färre barn hamnar i en situation där specialistpsykiatrin blir den enda vägen framåt?
Jag tror att svaret finns i ett tydligare förebyggande arbete. Vi behöver en stark elevhälsa, en tillgänglig primärvård, bättre samverkan mellan skola, socialtjänst och vård samt snabbare stöd till familjer när problemen börjar – inte när de blivit akuta.
Vi behöver flytta fokus från att enbart behandla konsekvenserna till att också förebygga orsakerna.
Det var mitt viktigaste budskap i dagens poddinspelning.
Och kanske är det också den viktigaste frågan vi politiker behöver ställa oss:
Hur bygger vi ett samhälle där färre barn över huvud taget behöver BUP?
Det är en diskussion jag hoppas fortsätter – både när podden Sinnessnack släpps och i de politiska beslutsrummen.
Compassens kartläggning visar behovet av förändring
Ta del av deras kommunbarometrar
Olika politiska lösningar på samma problem
Förebyggande insatser är så pass mycket bättre än vård
Varför jag stödjer vårdval inom BUP
Barn skall inte behöva vänta på vård