LSS infördes för att människor med omfattande funktionsnedsättningar skulle kunna leva som andra. Det var ett frihetsprojekt – en rättighetslag som skulle ge individen makt över sitt eget liv, inte göra stödet beroende av bostadsort.
Det är dags att göra LSS till den frihetsreform den var tänkt att vara.
Liberalerna kommer aldrig att sluta ta kampen för att alla människor ska kunna leva ett så jämlikt och självständigt liv som möjligt.
För några veckor sedan berättade Sveriges Radio om betydande skillnader i bedömningen av LSS-insatser i Stockholms län.
En pojke fick tre gånger mer personlig assistans sedan familjen flyttat från Huddinge till Stockholm. I Lidingö beviljades ingen assistanstid för ett så grundläggande behov som rakning, medan sådan tid beviljades i Upplands-Bro och Salem. I Vallentuna nekades en flicka LSS-insatser helt, men beviljades senare samma insatser efter att hon flyttat därifrån.
Samtidigt hör jag liknande berättelser från våra egna kommuner. Familjer som beskriver hur bedömningar skiftar beroende på handläggare, trots att behoven är desamma. Det stärker bilden av ett system där rättssäkerheten inte är tillräckligt stark.
Ett kommunalt LSS-lotteri
Trots att exakt samma underlag skickades in visar granskningen att det i praktiken är ett kommunalt lotteri som avgör beslutet. Samma behov bedöms olika – enbart beroende på postnumret.
För familjer som nekas stöd handlar det inte bara om paragrafer och minuter. Det handlar om sömnlösa nätter, förlorade arbeten och en ständig kamp för att ge sitt barn det liv som lagen är tänkt att garantera.
Det är orimligt att människor med samma behov får olika beslut beroende på kommun eller handläggare. Lagen lämnar för stort utrymme för lokala tolkningar, trots att den borde tillämpas lika i hela landet.
En rättighetslag fungerar inte om rättigheterna varierar mellan kommunerna. Den som söker stöd ska kunna förstå hur bedömningen görs och lita på att samma behov bedöms på samma sätt.
Rättigheterna ska följa individen
LSS ska säkerställa att människor med omfattande funktionsnedsättningar kan leva självständigt och delta i samhället på lika villkor. Rättigheterna ska följa individen, inte postnumret.
Liberalerna drev igenom assistansreformen på 1990-talet efter motionen ”Det glömda Sverige” i Sveriges riksdag. Den synliggjorde hur personer med funktionsnedsättningar, men även äldre, inte fick det stöd de behövde av samhället.
Rätten till personlig assistans har sedan dess varit en avgörande frihetsfråga för vårt parti. Därför ser vi allvarligt på Sveriges Radios granskning. Dagens system levererar inte den likvärdighet som en rättighetslag kräver.
Gör LSS till en frihetsreform igen
Liberalerna kräver en ny LSS-reform som återställer lagstiftningen till den frihetsreform den en gång var.
Därför vill vi:
- Att staten tar över ansvaret. Bedömningarna ska utgå från individens behov, inte från kommungränser eller lokala tolkningar.
- Införa en LSS-inspektion. En instans som stärker rättssäkerheten, ger stöd till den enskilde och motverkar fusk.
- Klassa fler behov som grundläggande. Personer med omfattande stödbehov kan i dag nekas personlig assistans eftersom lagstiftningen inte fångar hela deras situation. Påklädning av byxor ses exempelvis som ett grundläggande behov, men inte påklädning av ytterkläder. Fler nödvändiga behov bör räknas som grundläggande och bedömningen utgå från människans faktiska livssituation.
- Sluta med minutstyrningen. Assistansbehovet ska bedömas som en helhet, i stället för att handläggare räknar minuter för exempelvis toalettbesök och måltider.
- Höja och indexera assistansersättningen. Ersättningen har urholkats under lång tid. Den behöver därför höjas och därefter indexeras.
LSS infördes för att människor med omfattande funktionsnedsättningar skulle kunna leva som andra. Det var ett frihetsprojekt – en rättighetslag som skulle ge individen makt över sitt eget liv, inte göra stödet beroende av bostadsort.
Det är dags att göra LSS till den frihetsreform den var tänkt att vara.
Liberalerna kommer aldrig att sluta ta kampen för att alla människor ska kunna leva ett så jämlikt och självständigt liv som möjligt.