Därför behöver vi reformera barn- och ungdomspsykiatrin
När ett barn börjar må psykiskt dåligt förändras hela familjens liv.
Föräldrar oroar sig dygnet runt. Syskon påverkas. Arbetslivet sätts på paus. Många vittnar om en känsla av maktlöshet när de försöker förstå vart de ska vända sig och vem som egentligen har ansvar.
Compassens kartläggning av barns och ungas psykiska hälsa i Skaraborg bekräftar det många familjer redan vet. Problemet handlar inte bara om väntetider. Det handlar om ett system som alltför ofta upplevs som splittrat, svårt att förstå och där föräldrar själva tvingas hålla ihop kontakten mellan skola, vård och socialtjänst.
Det måste vi förändra.
Jag tror inte att det finns en enda lösning. Men jag är övertygad om att vi behöver reformera hela vårdkedjan – från klassrummet till specialistpsykiatrin.
1. Hjälpen måste börja tidigare
Vi pratar ofta om BUP.
Jag tycker att vi borde prata betydligt mer om tiden innan BUP.
De första signalerna märks ofta i skolan. Ett barn börjar dra sig undan, får hög frånvaro eller tappar koncentrationen. Då måste elevhälsan ha resurser och mandat att agera tidigt. Barn ska få stöd utifrån sina behov – inte först när en diagnos är satt.
Samtidigt behöver den första linjens vård stärkas. Vårdcentraler, barnavårdscentraler och ungdomsmottagningar måste ha kompetens att möta psykisk ohälsa tidigt.
2. Familjer ska inte behöva vara samordnare
En fråga återkommer ständigt när jag träffar familjer:
”Vem ansvarar egentligen?”
Det borde aldrig vara en svår fråga att besvara.
När ett barn behöver stöd från flera verksamheter ska det finnas en namngiven samordnare eller fast vårdkontakt. En person som familjen kan ringa och som ser till att vården, skolan och socialtjänsten arbetar mot samma mål.
Vi behöver mindre fokus på möten och mer fokus på ansvar.
Föräldrar ska få vara föräldrar – inte projektledare för välfärden.
3. Ge familjen en väg in
Ingen familj ska behöva lägga timmar på att förstå hur vården är organiserad.
Via 1177 ska det finnas en tydlig väg in för psykisk ohälsa hos barn och unga. En första bedömning ska ske snabbt och familjen ska direkt få veta vad nästa steg är.
Ingen ska bollas runt mellan olika verksamheter.
4. BUP ska vara specialistvård
Barn- och ungdomspsykiatrin ska finnas där för de barn som behöver specialistkompetens.
Men om BUP blir den enda vägen till hjälp kommer köerna alltid att vara långa.
Därför måste första linjen byggas ut samtidigt som BUP får bättre möjligheter att fokusera på de barn med störst behov.
5. Inför vårdval inom BUP
Här finns en tydlig politisk skiljelinje.
Jag anser att regionen ska ha det fulla ansvaret för finansiering, kvalitet och uppföljning av barn- och ungdomspsykiatrin.
Men det betyder inte att regionen måste vara ensam utförare.
Om en privat, idéburen eller offentlig mottagning kan erbjuda hög kvalitet, kortare väntetider och god kontinuitet ska familjer kunna välja den.
För mig är inte frågan vem som driver verksamheten.
Frågan är om barnet får rätt hjälp i rätt tid.
Ett vårdval inom BUP skulle kunna ge:
- kortare väntetider
- större valfrihet
- bättre kontinuitet
- ökad tillgänglighet
- högre kvalitet genom tydliga kvalitetskrav och uppföljning
Regionens ansvar minskar inte – tvärtom. Regionen ska ställa höga krav och följa upp resultaten. Men fler aktörer kan bidra till att fler barn får hjälp snabbare.
6. Stöd även till familjen
När ett barn mår psykiskt dåligt behöver ofta även föräldrar stöd.
Föräldrastöd, samtalsstöd och information ska erbjudas parallellt med barnets behandling.
Vi behandlar inte bara en diagnos.
Vi hjälper en familj.
Politik handlar om resultat – inte om organisationsnummer
Jag har full respekt för att partier kan ha olika syn på privat och offentlig drift.
Men när ett barn väntar på hjälp tycker jag att vi ska ställa en annan fråga:
Vilken lösning ger barnet snabbast rätt hjälp med hög kvalitet?
Det är den frågan som ska styra besluten.
Inte ideologisk prestige.
För mig är målet glasklart.
Jag vill bygga ett system där problem upptäcks tidigare, där familjer får en tydlig väg in, där någon tar ansvar för helheten och där BUP kan fokusera på de barn som verkligen behöver specialistpsykiatri.
Barn ska inte behöva vänta på hjälp därför att politiken väntar med att fatta beslut.